Rädsla för att känna lycka..
Jag vågar inte känna såhär, det är en sådan overklig känsla att jag inte ens vågar erkänna för mig själv. Jag vågar knappt uttala orden högt - jag är lycklig. Jag är rädd att min lycka inte ska vara långvarig, jag är rädd att något drastiskt ska ske.
Grejen är den att drömmarna inte längre är drömmar, det är nu livets mål. Jag fantiserar om framtiden, känner mig lycklig och förtvivlad på samma gång. Hela jag går i tusen bitar om resultatet inte blir som förväntat.
Det är så svårt att vara helt lycklig, det är precis som om det vore förbjudet. Ska jag vara glad eller rädd för känslan? Jag har verkligen ingen kontroll…