Dessa kvällar

Livet det känns fantastiskt, jag vet inte när jag mådde så här bra sist. Jag umgås med så härliga människor varje dag att jag inte har tid till att må dåligt. Skolan ligger så otroligt fint och naturmänniska som jag är så flyger kameran upp då och då. Jag är så glad att jag äntligen funnit min plats där jag trivs, det är dessa människor som jag har väntat på i hela mitt 17-åriga liv!

Hemma!

Dom två första dagarna var hur jobbiga som helst, tisdagskväll spenderades gråtandes instängd i mitt rum. Jag kände mig så ensam och rädd, kände mig så liten och att jag inte passade in. Men i onsdags var allt mycket bättre, jag kände mig mycket gladare och vågade ta för mig mer. Och gårdagskvällen var hur mysig som helst, först korvgrillning med alla härliga människor och sedan fortsatte jag och umgicks med en ny fin vän!

Är nu hemma på hemmaplan vilket är skönt, träffa familjen och mormor och morfar känns perfekt! Men längtar faktiskt efter Ålsta, där har man alltid något att göra.

Men det bästa av allt med att vara hemma är att få träffa Lykke. Som jag har saknat denna lilla skrutt!

Något som gör mig lycklig!

Jag har missat att tacka för den underbara responsen efter artikeln om mig i tidningen, tusen tack! Väldigt många har delat länken och det gör mig så glad, så fortsätt dela min blogg. Det är alla styrkehälsningar, komplimanger och att det blir fler och fler läsare, som gör att jag fortsätter att dela med mig.

Idag blev jag lite extra glad då jag märkte att någon har skrivit en insändare till ST om mig, lite chockad blev jag allt. Det är sådant som kan lysa upp hela min dag. Här kan ni läsa insändaren.