Farliga siffror!

Siffrorna på vågen har länge haft en stor betydelse för mig, redan i tidig ålder stod jag på den och hade ångest… Hälsokontrollerna i skolan var fruktansvärda, jag minns hur jag som liten flicka försökte banta dagarna innan besöket hos skolsystern, allt för att jag skulle slippa skämmas över min vikt.

När jag blev sjuk och fick anorexia var det siffrorna som var avgörandet om mitt mående, omgivningen ville att siffrorna skulle öka medan jag ville minska dem, hela tiden var det de farliga siffrorna på vågen som var i fokus, tänk att några siffror kan ha sådan stor makt.

Allt har vänds upp och ned, min vikt har dragit iväg och siffrorna ökar kraftigt. Mitt mående är relativt bra, däremot sitter kläderna tajtare och tajtare vilket påverkar mitt humör och ställer till problem i vardagen. Jag har nu fått hjälp av en dietist, jag kämpar på och förhoppningsvis känner jag mig snart bekväm och stark i min kropp!

Att få hjälp

Siffrorna på vågen blir allt högre och ångesten växer. På bara några månader har jag gått upp 15 kilo, det är inte speciellt hälsosamt och verkligen inte roligt. Jag vet att jag inte är tjock, men att hela tiden gå upp i vikt är ett störningsmoment. Kläderna passar inte och pengarna är slut för att köpa nya, det enda sättet är helt enkelt att försöka tappa några kilon för att få på mig mina kläder igen!

I onsdags var jag och träffade en dietist som ska hjälpa mig, det känns så skönt att få hjälp och jag hoppas det här ska ge resultat! 

Här var jag rund och matglad, ingen tanke alls på kroppsstorlek...

Jag äter det jag vill!

Det är så fruktansvärt svårt att se mig själv i spegeln, jag är ful och äcklig och alla andra har så enormt snygga kroppar! Jag får sådan magvärk när jag ser tränande och slanka kroppar, jag vill också ha det. Men egentligen tycker jag kurvor och lite degig mage är snyggast, det är ju alltid dessa kroppar som jag fastat för, och gör fortfarande? Men när det kommer till mig själv så blir jag så fruktansvärt obekväm… Innan sjukdomen var jag ju nöjd med min kropp? Jag hade hull lite här och där och var kvinnlig! Jag försöker inse att jag har nu en frisk och fungerande kropp, en kropp som mår bra, men det är så svårt att printa in det i skallen på mig!

Jag ska inte behöva få ångest så fort jag äter en aning lite för mycket, det gör väl alla människor mer eller mindre? Vill jag äta popcorn en helt vanlig veckodag så ska jag göra det, bara för att jag kan! Igår tillexempel. Jag, pappa och mina två syskon gjorde pizza till middag, på kvällen åt vi snacks och såg film, en fantastisk härlig kväll som inte alls hade varit lika mysig utan dessa popcorn! Och ikväll tror jag att jag kanske ska äta lite tacohips och dipp, bara för att det är gott och mysigt! Jag älskar min kropp! 

Fantastiskt god pizza med pesto, salami, mozzarella och tomat!