Imorgon flyttar jag 87 mil hemifrån!

 I flera år har jag haft drömmen om att flytta hemifrån, om att få ha ett eget hem med mina prylar och min ordning på saker och ting. Jag har alltid varit bestämd med att jag aldrig kommer klara av att bo med någon annan människa som ska röra mina saker, att dela boende med någon annan är inte riktigt min starka sida. Det som kommer att ske imorgon skulle varken jag eller min familj kunnat föreställa sig för ett par år sedan, jag ska nämligen flytta ihop med en annan människa, en person som jag ska skapa en gemensam vardag tillsammans med, en individ som jag älskar mer än någonting annat i denna värld – det är helt fantastiskt!

De senaste veckorna har bestått av nervositet och pirr i kroppen som hör till en flytt, huvudet har fått arbeta hårt med fantasier om inredning, tapeter, lampor, möbler och även placering av köksredskap och hushållsartiklar. Flyttkartong efter flyttkartong har fyllts med prylar, IKEA har besökts ett flertal gånger och även lite internetshopping har jag hunnit med, det är så underbart att få handla till ett hem där det är jag som bestämmer (och Martin är självklart med på ett hörn) jag skulle kunna handla huuur mycket som helst, men det ska ju få plats också!

Jag skulle heller aldrig kunna föreställa mig att jag skulle lämna min familj och flytta 87 mil ifrån dem, men livet bjuder ständigt på överraskningar! Imorgon går flyttlasset till Karlskrona, det är både spännande och nervöst med en ny stad och nytt folk, men jag kan lugna mig med att jag alltid kan återvända hem till älskade Timrå!

Och denna knasboll hänger med!

10/07-2017

Jag kan inte riktigt slappna av och njuta till fullo av sommarens ledighet, det är som en gröt i huvudet och allt känns otroligt underligt. De som känner mig vet att jag är ett kontrollfreak och vill ha allt planerat in i minsta detalj, jag har svårt att släppa kontrollen och leva i nuet - vilket jag jobbar med varje dag.


För varje dag som går är det ännu en dag närmre dagen då vi får veta första urvalet till Martins skola, beskedet är ingenting vi kan påverka, vi kan bara vänta och se hur framtiden blir. Men allt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt!

Jag är lika fri och värdig som alla andra

Jag har gråtit floder över att aldrig få uppleva känslan av att ta studenten, att jag aldrig kommer få stå på ett studentflak och tjoa och tjimma tillsammans med mina vänner. Jag har gråtit över att jag aldrig kommer att köpa den där dyra studentmössan som ska användas vid ett tillfälle, jag kommer inte heller behöva köpa en dyr balklänningen, den som såväl bara skulle suttit på min kropp vid ett tillfälle. Jag har haft panik och ångest med anledningen att jag inte är som alla andra och inte klarat av att gå vägen som normen säger att man ska gå.

Men utifrån mitt mående och mina förutsättningar så har jag gjort det fantastiskt bra, som jag har stressat över inlämningar, gråtit över växande högar med uppgifter, pluggat inför prov samt hoppat av skolan i tanken gång på gång. Vägen till mitt mål har inte varit en lek, jag har verkligen fått kämpa för att fortsätta stå upp i de hastiga kurvorna, jag har gjort allt för att ta mig upp från stupen jag fallit ned i och jag har fått tagit fram sidor som jag inte visste att jag hade för att ta mig över de höga hindren efter min väg. Men nu är jag äntligen framme, jag har nått mitt mål!

Jag får en klump i magen då jag ser bilder på alla dessa glada studenter, men vet ni? Jag är faktiskt också klar, jag är lika fri och värdig som alla andra. Jag är så otroligt stolt över mig själv, jag är så sjukt jäkla bra!