julen 2014

 
 
 

Högtider har alltid fått mig att gråta

Midsommar, sista april, nyår och alla dessa högtider tycker jag om! Vi har alltid umgåtts med olika människor och det har alltid varit mysigt och trevligt! Jag är väl inte alltid den bästa att vara med, men det finns faktiskt människor som har orkat med mig under dessa kvällar. Men jag har alltid önskat att få åka iväg själv, åka till någon kompis och få fira med dom utan min familj. Att kanske få vara lite mer självständig och bestämma själv vad jag vill göra. Men jag har ju inte så många vänner och speciellt inte många som bor nära mig, så det har aldrig blivit av. Jag har heller aldrig blivit tillfrågad av klasskamrater att få vara med på deras tjejträffar och andra aktiviteter, men det är då man ser vilka som är vänner och vilka som inte är vänner.

Det går inte att räkna alla gånger som jag har suttit instängd på mitt rum och tyckt synd om mig själv, tårarna har runnit längs kinderna och jag har försökt förstå vad jag gör för fel. Jag vet att jag är annorlunda och vill inte sitta fast som ett plåster i andra, men varför har jag aldrig blivit tillfrågad att följa med på saker och ting? Så många gånger som jag haft ”vänner” som gått bakom ryggen på mig, ska man ens kalla dom för vänner? Tusentals gånger har klasskamrater pratat om fester för någon som fyllt år, tjejmiddagar, kvällar vid någon högtid och andra aktiviterer, aldrig har jag fått frågan att hänga på! Men det är inget jag tuggar om idag, för jag vet att jag aldrig kommer att bli kompis med dom, utan jag har mina vänner som betyder mer än allt annat!

I år ska jag för förstå gången fira nyår utan min familj! Jag älskar min familj, men jag är så lycklig att jag i år ska få fira med en vän! Jag ska åka till världens bästa Jenny och hennes familj, å vad mysigt vi ska ha! Jag och min familj har många fina vänner som jag tycker väldigt mycket om, men jag har fyra egna vänner som jag älskar! Alla fyra har jag träffat på lite annorlunda sätt, men jag är så glad att jag har lyckats vara så pass framåt och mött dessa solstrålar! 

 

27/12-14

Känslan av att vara lycklig, varför kan den inte få hålla i sig? Jag älskar att umgås med folk, alla härliga människor! Men varför ska jag inte kunna klara av det i långa stunder? Det är så otroligt ansträngande att vara bland människor och att ha besök. Att ha besök, ååå så jobbigt! Jag vill bo själv och kunna ha mina regler och min ordning, och sedan få komma hem till någon och umgås. Jag vill umgås för det är så mysigt och trevligt, men det är så fruktansvärt jobbigt att inte få ha kontroll. Tillslut blir det för mycket! Jag älskar julen och att vara tillsammans med alla, men jag blir så knäckt av att försöka passa in hela tiden!