Hata är ett starkt ord!
Det är inte alltid lätt att sätta ord på hur man känner sig. Hur ska man då kunna tala om för andra hur man mår när man inte ens kan förstå det själv? Jag känner mig så arg, ledsen, älskad, frustrerad, hjälplös, frågande, osäker, rädd, ja jag tror nog ni har förstått att jag inte bara känner mig på ett sätt. Men varför känner jag som jag gör då? Det är ju det jag inte vet!
Jag funderar ofta på om det här är okej, har jag någon anledning till att känna såhär? Ja mobbad har jag blivit, men det var förut, jag är nästan alltid ensam, men det är något jag vill vara också, jag bor inte hemma, men det har jag valt helt själv, så jag förstår inte att jag kan vara så deprimerad? Men att kliva upp på morgonen, göra sig färdig och åka iväg för att visa sig bland folk är en ren pina! Jag hatar verkligen det! Men sitter jag bara hemma och pysslar eller går ut och promenera med mig själv, vilket jag gillar, så tänker jag alldeles för mycket! Mot min vilja så åker jag iväg och träffar folk, men det är alltid lika jobbigt att inse att jag är en annorlunda 16-åring...
Jag är din och du är min
