Torsdagsskryt
Från början var jag en vanlig lat och bekväm ungdom med stort sockerintag och lite motion, därefter hamnade jag snett och insjuknade i en obehaglig ätstörning. Tack vare mycket slit och människor som trodde på mig blev jag av med dessa tankar – oj vad jag är tacksam för det!
Jag har nu börjat om och försöker hitta en balans mellan kost och träning, jag tränar lite lätt när jag känner för det och försöker äta så bra som möjligt.
Idag förvånade jag mig själv ordentligt, jag sprang hela 6 kilometer med en bra hastighet! Det är tur att jag har en skrikande Martin vid min sida som peppar mig hela vägen in i mål, när hjärnan sagt stopp skriker han lite extra och benen fortsätter ändå att springa mot min vilja!
