Hemma kommer alltid att vara hemma
Självklart så är saknaden efter min familj extrem konstant, det är speciellt och annorlunda att bo en timme bort och inte kunna träffa dom när jag vill. Vi pratar flera gånger per dag, vi kan ringa och prata utan att vi vill något särskilt. Jag har länge velat flytta hemifrån för att komma bort och få vara för mig själv. Nu bor jag inte hemma och trivs så bra i mitt nya hem, ångrar inte en sekund att jag flyttade dit!
Ibland, väldigt ofta, så blir jag galen på min familj och dom kan få mig riktigt förbannad. Jag kan skrika och gapa på alla och reta mig fruktansvärt mycket på familjen! Men idag kom det över mig, en extrem hemlängtan kilade sig fast i mig. Jag satte mig på tåget och for hem och här tänker jag stanna resten av veckan!
Lyckan att få mötas av pussar och en fyrbent som hoppar upp och ner, det är verkligen en känsla som är svår att beskriva och det är svårt att förstå om man inte varit med om det själv.
Sitter nu i min soffa, kollar på tv och har en sovande Lykke bredvid mig, så mysigt. Tänker på vilka fantastiska vänner jag har fått! Vänner som verkligen ser mig för den jag är, oj vad jag är tacksam.
