Bättre ensam än i dåligt sällskap

Min väg har aldrig varit  speciellt rak, den har alltid varit väldigt slingrig vilket har gjort att jag hela tiden behövt tagit omvägar, däremot har jag aldrig stött på några gropar eller hål vilket betyder att jag hela tiden tagit mig framåt. För ett tag sedan stötte jag på en snäv kurva vilket gjorde att jag trillade ner för ett litet stup, förtillfället kämpar jag för att ta mig upp på vägen igen samtidigt som vassa stenar river upp gamla sår. Det är tufft, men det går!

Igår fick jag ett paket på posten av min mor och far, dom vet precis vad som får mig på bättre humör! Halsbandet var så fint, det ska föreställa min hund Lykke. Tack så mycket älskade föräldrar!