Det här är jag!
Är det verkligen så bra att vara så pass öppen till alla möjliga människor? Man kan vara öppen och ärlig, men jag tycker inte om när det går i överstyr! Man behöver faktiskt inte säga exakt allt till alla typer av folk, alla behöver inte veta allt. Det jag skriver här till exempel, kan vem som helst läsa, så det gäller att tänka till innan jag klickar på publicera. Jag har skrivit så många texter om ditten o datten, men texter som bara är till för mig, som jag ska läsa. För det finns saker som alla inte bör läsa, och det är inte för att jag skäms vad jag skriver utan mer för att visa respekt för andra. Självklart gäller det inte alla mina texter och tankar, en del saker vill jag bara dela med min familj eller så behåller jag det helt för mig själv. Det har också hänt att jag skrivit inlägg som ska vara meningen att visa, men innan jag har delat med mig utav inlägget här på bloggen, så har jag suddat ut allt och stängt ner datorn. Jag vet egentligen inte varför, vad är jag rädd för? Jag tror faktiskt att jag är lite för feg för att tala om vad jag tycker och tänker om samhället, feminism, invandring etc. Men kanske jag vågar det så småningom?
Innan jag började blogga så var jag en helt annan människa, jag hade lås till min bubbla och det var aldrig någon som lyckades ta sig in i den. Jag var tyst och sa inte speciellt mycket, precis som nu! Skillnaden på då och nu var att förut så pratade jag aldrig om att jag blev mobbad, jag hade allt inom mig och lät vattnet rinna över glaset gång på gång. Det är så här i efterhand man ser och förstår vad det är man har lyckats stå ut med i alla år, otroligt. Men det absolut bästa med att berätta om vem jag är, är responsen jag får! Jag blir så enormt glad att det finns så många som läser, kommenterar, delar, gillar och pratar om det JAG skriver!
Jag har nu insett att jag är såhär som person, jag tycker om att dela med mig av mina känslor och erfarenheter till andra människor och jag känner att det är helt rätt att göra det!
Fin bild!