Talk to me!
Ibland finns det saker som är för pinsamma eller alldeles för jobbiga för att prata om med en annan människa. Hur generande tror ni intet det är för en liten flicka att tala om för sin mamma att hon just fått mens? Och berätta för sin kompis att man fortfarande kissar på sig på natten är väl rätt pinsamt? Under hela livet dyker det upp fler och fler saker man inte klarar av att prata om med andra, det kan vara att man misstänker sin pappa som alkoholmissbrukare, att sin mamma sitter inne för mord, att man aldrig har kysst en kille och det finns bra många fler exempel.
Av egna erfarenheter vet jag att det är skönt att ha någon att prata med i jobbiga stunder, men det är också svårt att veta vem man ska prata med. Självklart kan man inte prata med vem som helst utan man måste kunna lita på personen. I vilken ände ska man börja? Hur mycket kan man säga innan det blir alldeles för privat? Hjälper det här eller gör det saken bara mycket värre? Själv tycker jag att det oftast är bäst att prata med någon som är ett par år äldre, som har mer kunskap och kan stötta en på ett annat sätt.
En del gånger kan det vara saker man inte kan snacka om eftersom det kan vara svårt att sätta ord på sina tankar. Hur ska man då kunna förklara hur man menar när man inte själv vet? Jag vet inte vad jag vill, men jag vet att jag inte vill ha det så här! Jag säger att jag önskar mig kompisar som jag kan ha film kväll med, gå på Stan, promenera och allt där emellan, men så kommer jag på mig själv att jag tycker det är så krävande att vara upp i folk! Hur vill jag då ha det? Det är det som är den stora frågan som jag tycker är så extremt jobbig och svår att prata om.
