Bättre ensam än i dåligt sällskap

Hur ska jag kunna förändra mig själv om andra människor reda har fått en uppfattning om mig? Om jag redan har instansat att jag är jag, vad är då meningen med att jag ska öva på att bli en bättre människa?  Jag har varit liten som alla andra, gjort misstag som jag ångrar idag, men jag kan tyvärr inte sudda bort de utan bara gå vidare. En mördare kan faktiskt rädda liv och en före detta bråkstake kan minsann bli en omtänksam och snäll människa. Varje år, månad, vecka och dag förändras sitt tänkande och tyckande. När jag träffar människor vet jag inte vad jag ska säga eller göra, jag vill vara trevlig men jag kanske inte alltid lyckats fullt ut. Jag vill kunna vara avslappnad och mig själv, men jag måste hela tiden tänka och anstränga mig för att föra ett samtal. Jag vill träffa folk och vara delaktig i diskussioner men det är det här som gör att det blir tungt för mig att vara bland människor.  Det händer ofta att jag säger saker som jag sedan skäms för och ibland ångrar jag att jag inte sa något. Sådant där är svårt…

För ett år sedan visste nästan ingen om mina svårigheter, jag ville inte berätta. Jag var rädd att folk skulle tycka jag var larvig… konstigt va?  Idag vill jag att man ska veta om min diagnos, eftersom jag har förstått att det gör det lättare för mig att prata med andra.

Nu när de flesta vet om min diagnos har jag fått många uppmuntrande om att jag är en bra, snäll och fin tjej! Att få höra sådant gör givetvis mig otrolig glad! Men nu till den stora frågan… hur kan folk säga att jag är en sådan bra tjej när ingen vill umgås med mig? Jag gillar och älskar många och jag vet flera som gör desamma mot mig. Men jag saknar kompisar att träffa på fritiden… På skolan snackar jag med flera trevliga människor men jag tillhör liksom ingen. Jag har länge provat att komma in i ett gängmen utan resultat, vilket har gjort att jag inte vill vara med dem längre. Jag skulle så gärna vilja veta vad som skiljer mig ifrån andra. Vad gör jag, eller inte gör, som alla andra människor i min ålder gör? Alla människor kan inte vara lika, men man måste väl ändå kunna umgås?